Pressklipp

Nu är det offentligt – en röst är aldrig bortkastad!

Tre kunniga forskare, Olle Folke, Jenny Madestam och Johanna Rickne, redovisar modern forskning inom statsvetenskap och nationalekonomi – en röst är aldrig bortkastad.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/en-rost-ar-aldrig-bortkastad_3912466.svd

Förr ansåg man att rösten hade en snäv funktion, att ge ett parti representation. Nu har det visat sig att röster också är viktiga kanaler för att skicka information till hela det politiska systemet.

Detta innebär att partierna kan få större inflytande på politiken än vad deras formella röstetal visar. Att då taktikrösta ”på fel parti” ger politikerna fel budskap om vilken politik väljarna vill ha. Det är vid de allmänna valen som väljarna ges möjlighet att berätta för det politiska systemet vilken politisk riktning de vill att Sverige ska ta. Det enda sättet att slösa bort sin röst vid detta tillfälle är att inte rösta alls, säger de tre forskarna.

Det håller vi i Blankröstarpartiet med om. Bra gjort av forskarna att redovisa det här före valet, så att röstarna kan ta ställning på allvar. Att inte rösta, eller att rösta på just det parti man inte vill rösta på – det är att kasta bort sin röst.

Funderar du på att rösta blankt?

Funderar du på att rösta blankt, frågar Susanna Birgersson på ledarplats i DN.
http://www.dn.se/ledare/signerat/demokratin-behover-din-arbetsinsats/

Är du arg på hur det står till i Sverige? Blir du kanske så arg att du tillbringar hela söndagen på sofflocket?

Många gör sitt bästa för att bry sig om de viktiga frågorna, och röstar efter bästa förmåga. Rösta du också, och påverka politikerna i rätt riktning. Demokratin behöver dig.

Desperat röstfiske med trasiga nät

Centerpartiet har traditionellt haft sin väljarbas på landsbygden, bland jordbrukarna. På grund av den krympande väljarbasen så har man behövt se sig om efter nya ideologiska hemvisten. Ett välkänt och kontroversiellt försök till kursbyte är flörten med nyliberalismen, som inte togs väl emot av alla.

Resultaten hittills verkar inte lovande. I en artikel i SvD 24/2 2014 sammanfattar två centerpartister situationen med orden ”Vi står med ryggen mot väggen” och ”Vi är nere på bara benen. Mest av allt råder det en tyst förtvivlan”.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/politik/ras-for-centern-sprider-oro-i-partiet_3300996.svd

Vilket val har centerpartiet då gjort? Har de försökt utmejsla en ideologi baserat på ärligt engagemang, eller har de desperat vänt kappan efter vinden för att försöka hitta nya målgrupper att sälja sig till?

Vårt intryck är att de försökt vända kappan efter vinden, och att det är orsaken till deras problem, och till de förtvivlade uttalandena. Om det är så, så kommer deras problem att fortsätta tills de bygger en ideologi som de uthålligt står för själva.

Engagemang eller sekt?

Fredrick Federley (C) har sagt att ”Jag är hellre med i ett fyra-fem-sex-procentsparti som vill något, som har en riktning, än ett 20-procentsparti utan ryggrad”.

Sven-Olov Lööv kritiserar detta på ledarplats i centerpartistiska Östersunds-Posten 17 februari 2014, med orden ”Så uttrycker sig knappast en politiker, men väl en sektmedlem. I sekten har man ju Rätt. Man har skådat sanningen och ljuset och att bry sig om fårskallarna som inte gjort det är bara tidspillan.”.
http://www.op.se/opinion/ledare/uttrycker-sig-som-en-sektmedlem

Man må tycka vad man vill om herr Federley i övrigt, men här visar han kurage och integritet. Löövs uttalande är faktiskt skrämmande. Att se ner på människor som har ett engagemang, och tycka att en förtroendevald svensk politiker inte ska uttrycka sig i termer av uppriktigt engagemang utan vända kappan efter vinden i stället, tyder på en allvarlig tondövhet gentemot hela folkrörelsesverige.

Vi hoppas innerligen att Sven-Olov Löövs inställning inte är representativ bland Sveriges politiker och proffstyckare.

Lars Tobisson (M) om fyraprocentsspärren

Lars Tobisson (M) diskuterar fyraprocentsspärren och taktikröstning på SvD Brännpunkt 22 september 2013. Han säger:
”Spärrgränsen vid 4 procent strider dessutom mot den grundläggande principen en man, en röst, där alla röster skall vara lika mycket värda. De röster som avges på ett litet parti kan visa sig värdelösa, om de inte sammantagna når upp till gränsen. Men den taktikröst, som för partiet över gränsen blir oerhört mycket värd – hela 14 mandat.”
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/dags-att-tillata-valkarteller_8542168.svd

Det är verkligen bra att Lars Tobisson lyfter den här viktiga frågan. Tyvärr så drar han inte den uppenbara konsekvensen av detta – att avskaffa fyraprocentsspärren, utan börjar resonera kring olika sätt att runda spärren: slå ihop partier, gemensam valsedel, och avveckla kartellförbudet. Det löser inte problemet.

Det naturliga och renhåriga är att avskaffa fyraprocentsspärren. Ett eventuellt spärrbehov löses galant av den fysiska spärren i riksdagen – drygt 17 000 röster krävs för ett mandat.